Reflektion (feat. 18 Horses)

Text: T. Nordin / S. Chrismansson
Musik: S. Chrismansson

VERS 1 (Baso)
Mamma sa..
Din pappa är våldsam som om jag undrade
vet ej om det var före eller efter som hon lugga mig
därför har jag alltid gått med huvudet snaggat
var en pusselbit i våran familj som aldrig passa
jag var känslig och blev sårad av allt
Dom skulle alltid vara bättre, ändå fråga om varann
jag var 13 första gången som jag flytta till en släkting
men vägen ledde alltid tillbaka, dom lova bättring
fosterhem på fosterhem och känslor för min mamma
som var delade men hon har aldrig riktigt känt detsamma
Varenda liten känsla flög i luften tills dom krascha
var 20 när jag fick mitt eget, trodde att jag landa
Har man aldrig fotfäste lär man alltid falla
Sökte efter någonstans där även jag fick platsa
Hängde bland dom värsta, var på rymmen och var tankad
blev som farsan, största kärleken var burken eller flaskan

REF (18 Horses)
Jag vill bara se nån typ av reaktion
Förstå, att jag ska aldrig bli som hon
Jag vill bara mötas av en utsträckt hand
Förstå, att jag ska aldrig bli som han

VERS 2 (Baso)
Nu är jag 35, det är galet kan ej fatta
aldrig nånsin trott att jag skulle bli så gammal
har huset fullt av barn, var 22 när jag blev pappa
tänker: hur gjorde morsan – så jag aldrig gör detsamma
Ni tänker om hon hör det här så kommer hon att tappa’t
men hon har aldrig lyssnat på dom rader jag har rappat
förutom när jag skrev en låt till henne för att visa
att jag faktiskt älska henne och gav den på en skiva
Härr är mina känslor, hon får tycka vad hon vill
men det måste va från henne jag har fått min narcissism
alltid älskat henne trots varenda tjafs och tvist
men känns som i hennes ögon är jag värt piss
skulle skriva om nånting annat men förstå
måste sluta be om ursäkt, hur jag känner, hur jag mår
relationen mellan oss den har alltid varit svår
jag vill vara kall och hård men ändå faller det en tår

REF (18 Horses)
Jag vill bara se nån typ av reaktion
Förstå, att jag ska aldrig bli som hon
Jag vill bara mötas av en utsträckt hand
Förstå, att jag ska aldrig bli som han

VERS 3 (Baso)
Har tänkt att ringa farsan flera månader, berätta
att han ska bli farfar igen till en liten Zelda
men han har aldrig ens träffat Viking och det hemska
är att jag tar alltid skulden fastän vi är två som ältar
och min bror och jag var tighta några år
vi hörs inte längre, han är långsint, jag är svår
och jag har fan låst in mig i min ångest igen
kan inte komma ut fastän dörren står på glänt
jag tar så mycket medicin och den får mig ju avtrubbad
Vill tänka fram men alla minnen känns så baktunga
ryggsäcken jag bär är så fylld så att den spricker
skulle fira min musik men känns som att fira inget
ändå har den tagit mig till den jag är idag
har överlevt tack vare den och mina barn
Försöker reflektera för att se mig själv idag
men jag är nog lika vilsen som jag alltid vart

REF x2 (18 Horses)
Jag vill bara se nån typ av reaktion
Förstå, att jag ska aldrig bli som hon
Jag vill bara mötas av en utsträckt hand
Förstå, att jag ska aldrig bli som han

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *